altum
علوّʿulūw
n. ʿlw / ʿly – height, highness-
Alcab. diff. II, li. 235: Et dum in quarto aspectu Solis fuerit, significat diminutionem seu descensionem ab alto in infimum
Yama.: وأمّا عند تربيعه للشمس فيدلّ على الانحطاط من العلوّ إلى السفل
- 1 Alcab.
متعالٍmutaʿālin
act. part. ʿlw / ʿly – elevated-
Anar. 24, 25: licet etiam una sit in plana superficie et altera sit in alto
Arnz. 37, 9: وإن كان موضع أحدهما منخفضًا وموضع الآخر متعاليًا
- 1 Anar.
وموضع الآخر متعاليًا – et altera sit in altoAnar. 37 / 24
شيء عالٍšayʾ ʿālin
n. + act. part. šyʾ ʿlw / ʿly – s.th. high, s.th. elevated-
Avic. An. vol. I 181, 53: quia enim accidit ab alto, putatur descendere
Rahm. 97, 1: ولما كان يحدث عن شىء عال توهم كأنه ينزل
- 1 s.v. altus Avic. An.
سمكsamk
n. smk – height-
Anar. 23, 20: quod contingit cum earum una fuerit in plano ut linea AB, et alia sit in superficie in alto ut linea GD
Arnz. 35, 9: إذا كان أحدهما في السطح كخطّ .ا ب. والآخر في السمك كخطّ .ج د.
- 1 Anar.
أرفعarfaʿ
elat. rfʿ – above (n.) (the upper regions) (philos.)-
Avic. Gen. 102, 11: cum ergo altum et infimum sint loca opposita, habebunt per naturam corpora opposita
Qass. 158, 9: فالأرفع والأدنى مكانان مختلفان، فلهما جسمان، بالطبع، مختلفان
- 1 Avic. Gen.