confundens
تذبذبtaḏabḏub
n. ḏbḏb – hesitation, wavering (n.)-
Avic. Met. 494, 30: ipse vero qui scripsit hoc fuit homo confundens et perturbans rem
Marm. 338, 17: على أن كاتب ذلك الكلام شديد التذبذب والاضطراب
- 1 Avic. Met.
شديد التذبذب والاضطراب – confundens et perturbans remAvic. Met. 338 / 494