convenit
وجبwaǧaba
v. wǧb – to be necessary-
Avic. Met. 106, 62: Convenit igitur nobis ut prius ostendamus quod mensurae et numeri accidentia sunt
-
Avic. Met. 287, 17: convenit accipere digitum in eius descriptione
Marm. 191, 13: وجب أن يوجد الأصبع حينئذ في رسمه
- 4 Avic. Met.
كان من شأنهkāna min šaʾnihī
verb. phrase kwn šʾn – it is its nature-
Avic. Gen. 29, 24: non conveniet omni aquae quod fiat ignis vel aer
Qass. 102, 3: لم يكن كل ماء من شأنه أن يكون عنه نار أو هواء
- 1 Avic. Gen.
لم يكن كل ماء من شأنه أن – non conveniet omni aquae quodAvic. Gen. 102 / 29
بالحريّbi-l-ḥarīy
prep. phrase ḥry – it is adequate-
Avic. An. vol. I 154, 32: Postquam iam locuti sumus de tactu et de gustu et olfactu, convenit ut loquamur de auditu
Rahm. 81, 15: وإذ قد تكلمنا فى أمر اللمس والذوق والشم فبالحرى أن نتكلم فى أمر السمع
- 1 Avic. An.
فبالحرى أن – convenit utAvic. An. 81 / vol. I 154
من حقّmin ḥaqq (+ genit.)
prep. phrase ḥqq – it deserves-
Avic. Met. 316, 45: Convenit autem ut in hoc loco declaremus hoc amplius
Marm. 213, 1: ومن حق هذا الموضع أن يبسط بسطا أكثر
- 1 Avic. Met.
ومن حق هذا الموضع أن – Convenit autem ut in hoc locoAvic. Met. 213 / 316
حسنḥasuna
v. ḥsn – to be good-
Avic. Met. 306, 8: Convenit autem ut omne quod non est ex materia praeiacente vocemus non generatum
Marm. 204, 17: ويحسن أن يسمى كل ما لم يوجد عن مادة سابقة غير متكون
- 1 s.v. yuḥsin Avic. Met.
تهيّأtahayyaʾa
v. hyʾ – to be feasible-
Albu. Coni. tr. II, li. 197: et conveniat ut sit perventio ab ascendente secte ad illud signum
Yama.: وتهيّأ أن يكون الانتهاء من طالع الملّة إلى ذلك البرج
- 1 Albu. Coni.
جازǧāza
v. ǧwz – to be possible-
Avic. Qual. 89, 98: et tunc non convenit ut sit complexio illius
Qass. 264, 10: فحينئذ لا يجوز أن يكون مزاجا لذلك الشىء
- 1 Avic. Qual.