devastare

1.

أفنىafnā

v. fnyto annihilate
  1. Avic. Gen. 142, 13: Esset igitur illic potestas ex parte unius qualitatis influxae ab illa stella, quae, si esset calida, devastaret humiditates materierum

    Qass. 193, 4: فيكون السلطان هناك لكيفية واحدة يوجبها ذلك الكوكب؛ فإن كانت حارة أفنت مواد الرطوبات

  1. 1 Avic. Gen.
2.

كان مفنيًاkāna mufniyan

verb. phrase kwn fnyto destroy, to annihilate
  1. Avic. Gen. 72, 47: sequeretur etiam quod resolutio non devastaret in animalibus et in plantis

    Qass. 135, 3: وكذلك كان يجب أن لا يكون التحليل معينا* للحيوانات والنبات [ * Van Riet: مفنيا ]

  1. 1 Avic. Gen.

Submit Feedback

Your Name: (optional)
Your E-Mail: (optional)

Please specify the part of the lemma you wish to submit a contribution for:

Your feedback: