devastare
أفنىafnā
v. fny – to annihilate-
Avic. Gen. 142, 13: Esset igitur illic potestas ex parte unius qualitatis influxae ab illa stella, quae, si esset calida, devastaret humiditates materierum
Qass. 193, 4: فيكون السلطان هناك لكيفية واحدة يوجبها ذلك الكوكب؛ فإن كانت حارة أفنت مواد الرطوبات
- 1 Avic. Gen.
كان مفنيًاkāna mufniyan
verb. phrase kwn fny – to destroy, to annihilate-
Avic. Gen. 72, 47: sequeretur etiam quod resolutio non devastaret in animalibus et in plantis
Qass. 135, 3: وكذلك كان يجب أن لا يكون التحليل معينا* للحيوانات والنبات [ * Van Riet: مفنيا ]
- 1 Avic. Gen.