absurdus
محالmuḥāl
pass. part. ḥwl – impossible, absurd-
Avic. Met. 143, 91: accideret absurdum quod accidit in praedictis
Marm. 98, 16: يعرض فى ذلك من المحال ما يعرض فيما قلنا
-
Avic. Met. 485, 37: Absurdum est autem ut agant animam mediante corpore
Marm. 332, 12: ومحال أن تفعل بواسطة الجسم نفسا
- 27 Avic. Met.
خلفḫulf
n. ḫlf – contradiction-
Avic. Met. 119, 17: tunc unitas esset dualitas, quod similiter est absurdum
Marm. 82, 16: فتكون الوحدة اثنوية، هذا خلف
-
Avic. Met. 410, 18: quod est absurdum inconveniens
Marm. 282, 7: وهذا خلف، محال
- 2 Avic. Met.
هذا خلف – quod est absurdumAvic. Met. 282 / 410
أمر شنعamr šaniʿ
n. + adj. ʾmr šnʿ – absurdity, s.th. nonsensical-
Aris. Phys. VII 18, 17 (243a2): si enim positum esset possibile non sequeretur absurdum
Bad. 739, 15: فقد كان يجب أن لا يلزمه أمر شنع
- 1 Aris. Phys. VII
شنعšaniʿ
adj. šnʿ – absurd, nonsensical-
Aris. Phys. VII 65, 2 (249a11): Dicemus hoc absurdum esse
Bad. 779, 4: قلنا: إن ذلك شنع
- 1 Aris. Phys. VII
شنيعšanīʿ
adj. šnʿ – reproachable-
Avic. An. vol. I 55, 73: haec est magna et absurda heresis
Rahm. 25, 12: وهذا شنيع وكفر
- 1 Avic. An.
قبيحqabīḥ
nominalized adj. qbḥ – repugnancy, absurdity-
Avic. An. vol. I 223, 3: si concederemus hoc absurdum
Rahm. 122, 10: فإن ساعدنا على هذا القبيح
- 1 Avic. An.