convertere se
رجعraǧaʿa (+ ilā)
v. rǧʿ – to return to, to resort to-
Avic. An. vol. II 145, 79: sed sunt thesaurus ad quem cum converterit se virtus apprehendens et iudicans
Rahm. 244, 13: بل هى خزانة إذا رجعت القوة الدراكة الحاكمة إليها
-
Avic. Met. 317, 65: Sed cum converterimus nos ad considerandum illa quantum ad intentionem essendi
-
Avic. Met. 453, 76: Cum autem converterimus nos ad intellectum purum
- 1 s.v. convertere Avic. An.
- 2 s.v. convertere Avic. Met.
كان راجعًاkāna rāǧiʿan (+ ilā)
verb. phrase kwn rǧʿ – to revert to-
Avic. Gen. 45, 30: est quod quodlibet elementum, quodcumque sit illud primum, verteretur in aliud convertendo se in eum
Qass. 113, 7: أن كل واحد منها [sc. العناصر] إذا فرض الاسطقس الأول كان راجعًا إلى الآخر بالاستحالة، ومرجوعا إليه
- 1 Avic. Gen.
رجوعruǧūʿ (+ ilā)
n. rǧʿ – recourse to-
Avic. Gen. 110, 22: quod crediderunt pro tanto quod … est quia convertimus nos ad sensum super ista
Qass. 164, 18: حتى ظن بسببها أن … إنما كان بسبب الرجوع إلى الحس
- 1 Avic. Gen.
بسبب الرجوع إلى الحس – quia convertimus nos ad sensumAvic. Gen. 164 / 110
أقبلaqbala (+ ʿalā)
v. qbl – to turn to-
Avic. An. vol. II 149, 46: Cum enim transit in mentem eius qui discit id quod cohaeret cum intellecto inquisito et convertit se anima ad inspiciendum
Rahm. 247, 7: فإذا تعلم يكون من شأنه أنه إذا خطر بباله ما يتصل بالمعقول المطلوب وأقبلت النفس على جهة النظر
- 1 s.v. convertere Avic. An.
انصرافinṣirāf (+ ilā)
n. ṣrf – directing o.s. to, turning one’s attention to (n.)-
Avic. An. vol. II 100, 82: scilicet quia anima totam se convertit ad unum quodlibet
Rahm. 221, 4: وهو انصراف النفس بالكلية إلى أمر واحد
- 1 s.v. convertere Avic. An.