disgregari
تفرّقtafarraqa
v. frq – to become separated-
Avic. An. vol. I 53, 40: Si autem anima fuerit numerus qui non habet situm, sed qui est unitates disgregatae, tunc in quo sunt disgregatae
Rahm. 24, 7: وإن كانت عددا لا وضع له وإنما هى آحاد متفرقة فبماذا تفرقت
-
Avic. An. vol. I 226, 59: radius enim fortassis disgregatur et rarificatur et videtur color quasi confusus color
Rahm. 124, 10: لأن الشعاع ربما تفرق وتهلهل، فرأى اللون كما يرى الخلط من اللون
- 2 s.v. disgregare Avic. An.
افترقiftaraqa
v. frq – to separate (intr.)-
Avic. Met. 27, 7: quod ipse est in aestimatione, sit huiusmodi quod aestimatio sit accepta ex dispositionibus naturalibus quae habent aggregari et disgregari, uniri et dividi
Marm. 19, 2: لأنه وهم له مأخوذ من أحوال طبيعية لها أن تجتمع وتفترق وتتحد وتنقسم
- 1 Avic. Met.
تشذبّtašaḏḏaba
v. šḏb – to become splintered (opt.)-
Avic. An. vol. I 237, 19: in superficiebus diversorum situum reverberatur radius ad partes diversas et disgregatur illud reverberatum
Rahm. 130, 15: السطوح المختلفة الوضع ينعكس عنها الشعاع إلى جهات شتى فيتشذب المنعكس
- 1 s.v. disgregare Avic. An.
انعكسinʿakasa
v. ʿks – to be reflected (opt.)-
Avic. Qual. 52, 29: et illud accidit propter multitudinem specierum superficierum quae fit in eo, ex quibus disgregatur visus
Qass. 236, 3: وذلك بكثرة ما يحدث من السطوح التى ينعكس عنها البصر
- 1 Avic. Qual.
ترقرقtaraqraqa
v. rqrq – to glitter, to shine-
Avic. An. vol. I 171, 16: tertia est quae apparet super corpora veluti si disgregetur
Rahm. 91, 14: والآخر الذى يتخيل على الأجسام كأنه يترقرق
- 1 s.v. disgregare Avic. An.
The Latin translator probably read yatafarraqu ‘it becomes separated’ instead of yataraqraqu.